Jag tror att jag är lite död. Eller ni vet som i film, när man ligger där i sin bästa väns famn (fömodligen ute i krig) och hostar blod men ändå kan man säga viktiga och kärleksfulla saker i 5 minuter?
Så lite död är jag.

Jag har fruktansvärt ont i min axel, förbannade bajskroppsdel!
Min kära mor var förbi här på jobbet och visade sin häxhand. Hon har feta inflammationen Bosse i sin höger hand, den är helt bortdomnad och det ser ut som att hon har reumatism. Stackars min mor. Men tur i oturen så hade hon varit på apoteket, så jag fick lite alvedon och ipren av henne, plus en halv tub voltaren gel. Så nu kan förhoppningsvis jag undvika läkare ett tag till och kanske bli frisk av mig själv.
Sjukt egentligen att både hon och jag har inflammation samtidigt.

Nu har jag smörjt och knaprat piller hela förmiddagen, men varför hjälper det inget? Det gör lika ont (faktiskt lite värre) som innan?

Min chef ramlade in på kontoret, gav mig en högst konstig blick och frågade på sitt vårdade språk "vafan är det du smörjer med, det luktar fan inte gott". Tack för den liksom, samma sak imorse, så råkade jag hosta lite försynt, då var han där direkt "här sitter man och förorenar luften minsann!" Haha! Jag tror att han är skiträdd att jag ska bli sjuk. ;)
Alla vet ju att skolan inte klarar sig utan sin bästaste receptionist. ;)

Men jag hoppas verkligen att inflammationen ger sig snart, det är människoplågeri att leva med en trasig axel.
Jag vill nästan hugga av den lite, ta bort hela axelhelvetet (plus en liten del av nacken och armen som också smärtar), sen sy fast resterande del av underarmen direkt på bålen. Haha! För det lär ju göra mindre ont. ;)

Näe, nu måste jag seriöst fortsätta jobba, jag har apmycket att göra eftersom det är sista dagen i augusti, bokslut på ingång och momsen ska betalas. Så här kan jag inte sitta och skriva skit. :) Skit.

Över och ut!