~MIJAUZ~

Bland barnsaker, musik, skräckfilm och träning!

Så jäkla dumt.

Kategori: Vardagen

Det känns som att jag regrederat ungefär 10 år.
Som att jag är en 16 årig rebell igen, dom där känslorna av att man inte räcker till eller att ingen förstår en.
Där är jag nu, kanske med liiite förnuftigare tänkande eller mer pragmatiska resonemang.
Men det är så himla skumt just nu, eftersom jag känner mig deppig trots att jag inte har något att deppa för.
Jag känner så tydligt att det inte är mina känslor som är inuti mig.

Ni som sett på Det Okända någongång förstår vad jag menar, ni andra: se på ett avsnitt av Det Okända.

Ja, det blir mycket spökdravel just nu, men det är något som verkligen inte går att undvika, det går liksom inte att skaka av sig något sådant och tro att man inte blir berörd något mer.
Hur jag än gör så blir jag inte lämnad ifred.

Har ingen ork till något och jag har inget tålamod.

Eftersom jag känner mig såhär så är jag otrevlig, jag är otrevlig mot mina närmsta. Blev förbannad på min mor igår i telefon och lade på i hennes öra, vilket gjorde att jag själv blev otroligt ledsen för mitt beteende.
Men jag vet inte hur jag ska hantera detta.

Var finns Ghostbusters när man behöver dom?

KOMMENTARER:

  • Puff säger:
    2010-09-30 | 12:41:12

    Men du. Kan det vara "gamla" känslor som bubblar upp från ungdomen då? Med tanke på att det kanske har återknutits tillbaka en del nu. Jag fick mycket sådana känslor när han maken dök upp igen, tex.

    Eller kan det vara någon som berör den eran i ditt liv?

  • Mija säger:
    2010-09-30 | 13:49:26
    Bloggadress: http://mijauz.blogg.se/

    Möjligheten finns att jag kanske fått kontakt med personen som försvann från mig där vid 16 årsåldern.

    För jag känner så mycket smärta, så mycket frustration och sorg.

    Jag vet inte riktigt var allt kommer ifrån och det känns som att så fort jag kommer hemifrån så är allt mycket bättre. Känner mig inte alls likadan här på jobbet faktiskt. Det är bara hemma.

  • Puff säger:
    2010-09-30 | 20:19:02

    Men jobbet "ska" man kunna koppla bort det där på, enligt mina erfarenheter iaf. Det är bundet till den fysiska fastigheten där du bor, eller känns det någon annanstans öht?

    Och jo, hade i bakhuvudet att det var ju någon som gick bort då.. är det inte alltid det som återkommer såhär i början på hösten?

  • Mija säger:
    2010-10-01 | 10:01:30
    Bloggadress: http://mijauz.blogg.se/

    Nej, det kommer bara när jag är hemma, du har rätt i det. Det var svårt att avgöra innan eftersom jag legat hemma sjuk i två dagar. Men överallt annars mår jag bra. Igår kväll mådde jag även bra hemma, tror dom tog en paus ifrån mig faktiskt, för när jag var påväg hem så tänkte jag "nu jäklar ska jag vara stark och strunta i allt" och det hjälpte.

    Jo. Det var en väldigt väldigt kär vän till mig som gick bort den 14e september det året. Var tungt i flera år efteråt. Nu har jag inte tänkt på honom på länge faktiskt.

  • Puff säger:
    2010-10-01 | 10:39:17

    Det är ju faktiskt du som bor där, de får ju lixx visa lite respekt som alla andra. ;)



    Tänkte på att det är inte ovanligt att du är nere under den här tiden på året, det har du alltid varit. Kanske därför du varit så mottaglig?

  • Mija säger:
    2010-10-01 | 11:58:08
    Bloggadress: http://mijauz.blogg.se/

    De senaste åren har jag klarat mig undan dessa "höstdeppigheter" så det är väl därför jag blir så förvånad. Det var längesen jag kände sånhär riktig deprimerande känsla, så jag är faktiskt ovan. Men det är precis som du säger, när man är ledsen eller allmänt sårbar så är man mer mottaglig, så visst, det är inte konstigt alls att allt börjar hända nu. Mår man bra så är man stark - är man ledsen så är man svag. Så är det ju. Lättare att "sparka på någon som redan ligger ner".

  • Puff säger:
    2010-10-01 | 12:30:47

    Stop doing that! i sann Dr Phil-anda. ;D

    Har du provat att stänga ner någon gång?

  • Mija säger:
    2010-10-01 | 17:13:25
    Bloggadress: http://mijauz.blogg.se/

    Var stängd i nästan 6 månader nu när vi blev av med bekymren i våras, vet inte vad som öppnade mig igen faktiskt. :S

Kommentera inlägget här: