Man borde spela in mig varje gång jag säger "tack själv" eller "tack heeeej".
Det lär bli åtminstone 50 ggr per dag. Tänk vad tjatigt det blir att säga dessa ord varje dag, flera ggr om dagen.
Haha!

Har märkt att jag ibland säger så även när jag pratar i min privata telefon.

Scenario:

Kompis: Men då spikar vi en fika imorgon då?

Mija: Ja, det låter skitbra!

Kompis: Jag ringer dig imorgon...

Mija: Jättebra, ha det fint, tack heeeeej.

(I Mijas huvud: Vadfan säger jag?! Låter som en billig telefonförsäljare....)

Snart kommer jag väl börja svara med ett glatt "Ellströms Trafikskola, det är Mija" i min egen telefon. Tror redan att det hänt några ggr när man varit lagom disträ eller stressad.

Ja. Annars då?

Jag kände min bebis för första gången idag, det riktigt fladdrade till hårt där inne, som att h*n blev sur över att jag beklagade mig till mamma när hon var här på jobbet och fikade med mig. ;)
Kändes lite läskigt nästan. :D

Nåväl. Jag tror fortfarande att jag bara inbillar mig en liten Kotte där inne. Det blir en såndär situation när man höjer på ögonbrynen och tänker "Inte är väl jag...?"
Måste få se det lilla livet innan jag verkligen kan tro på det.

Nu ska jag beta av det sista här på jobbet och säkerligen ta emot lite fler samtal där jag avslutar med mitt Tack heeeeej och låter så sliskigt glad att det inte är sant. ;)

På återseende!


Tack heeeeej. :D