Humöret svänger som fasiken här hemma. Har hunnit gråta 3 ggr här hemma. Har hunnit vara glad och även sur som en citron.

Jag säger då det, du har inte -plågats- såvida du inte gått över tiden som gravid.
Fan vad allt är jobbigt. Det är jobbigt att sitta ner, det är jobbigt att stå, det är jobbigt att ligga ner.
Jag har ont överallt och jag är trött.

Men det värsta av allt är alla kommentarer.
"När kommer bebisen då?"
"Ingen bebis än?"
"Kom igen nu, vill träffa bebis!"
"H*n kommer när h*n kommer"
Och så vidare...

Jag spyr på er! Sluta prata bebis med mig. Sluta tjata om bebisen!
Jag kan inte styra över när bebis vill ramla ut. Jag bara går här och mår skit.
Det hjälper INTE att just du skickar sms, ringer, skriver på bloggen, på facebook eller varsom att just du önskar att bebisen kommer nu.
Who the heck cares?!
Det är jag som går här och är tung och mår faktiskt inte alls bra.

Näe usch vad jag inte är snäll och glad just nu.
Jag bryr mig inte ens om jag låter otrevlig. För det skulle du defintivt också vara om du satt i min sits.

Bajs på allt just nu.

Jag vill ha min bebis utanför min mage nu tack.
Jag vill ha min egen kropp.
Jag vill kunna sova på mage igen.
Jag vill slippa springa på toaletten 4 ggr per timme.
Jag vill kunna gå utan att vagga fram som en anka.
Jag vill ha min familj nu.

Jag. Blir. Tokig.