Hjärtat informerade mig tidigare idag att Gavin Degraw släppt en ny låt.
You got me.

Har lyssnat om och om igen på den låten nu och jag totalföll direkt. Den är precis sådär löjligt bra som så många av hans låtar är. Den sitter som ett smäck kan man säga.

Får mig bara att inse hur lyckligt lottad jag är. Så fantastiskt lyckligt lottad.

Jag har mycket att vara tacksam för.
Men nu talar jag om Honom. Han med stort H.
Den person som får mitt hjärta att slå frivolter bara av att jag hör ett pling i telefonen som indikerar att just Han skrivit något till mig.
Varje dag får Han mig på ett eller annat sätt att le som att solen bara skiner för mig.

Han kom in i mitt liv när det var totalt kaos och stormade som det aldrig gjort tidigare. Han lärde känna mig när jag var som svagast och inte den person jag borde vara. Men Han höll sig kvar. Stod där med sina kloka ord och ett enormt stöd som jag aldrig erfarat tidigare.
Det växte snabbt fram ett förtroende, en tillit till Honom. Jag kunde få växa och med Hans hjälp byggde jag upp mig själv av de trasiga bitarna som låg som skärvor över hela stället. Istället för att döma mig så såg Han mig för den människa, den personen jag var och är.
Jag har mycket att tacka Honom för. Och Han slår mig med häpnad fortfarande.

Den person Han är. Den person Han blivit. Jag har sådan respekt, sådan tillit, sådana känslor för Honom.
Han är den första jag tänker på när något roligt händer eller när något går emot mig. Han är den jag vill dela allt med. Han är den som är Allt.
Att Han vill dela vardagen med mig och Embla värmer mig inifrån på ett sätt jag aldrig upplevt förut.

Han är Han. Med stort H.
Och jag antar att du läser detta Baby. Och jag hoppas att du sitter där och ler.
För alla de leenden du gett mig, så är jag mer tacksam än jag någonsin varit för något.

Du är något speciellt. Och du är min.
Du är Han. ♥