~MIJAUZ~

Bland barnsaker, musik, skräckfilm och träning!

Notis....

Kategori: Vardagen

När jag är på jobbet så mår jag bra igen. Då är jag gamla Mija. Den glada, skrattiga, positiva Mija.
Det återstår att se hur det blir när jag kommer hem ikväll. Jag har ju varit hemma sjuk i två dagar, så jag vet ju inte hur det blir om man är borta hemifrån en längre tid. Ligger känslorna kvar och väntar där hemma?

Som jag mår nu så är det som att inget har hänt faktiskt. Jag har fått upp ångan igen, jag mår bra och människorna runt om mig är bra, känner ingen frustration så och tålamodet håller.

Verkligen skumt detta.

Så jäkla dumt.

Kategori: Vardagen

Det känns som att jag regrederat ungefär 10 år.
Som att jag är en 16 årig rebell igen, dom där känslorna av att man inte räcker till eller att ingen förstår en.
Där är jag nu, kanske med liiite förnuftigare tänkande eller mer pragmatiska resonemang.
Men det är så himla skumt just nu, eftersom jag känner mig deppig trots att jag inte har något att deppa för.
Jag känner så tydligt att det inte är mina känslor som är inuti mig.

Ni som sett på Det Okända någongång förstår vad jag menar, ni andra: se på ett avsnitt av Det Okända.

Ja, det blir mycket spökdravel just nu, men det är något som verkligen inte går att undvika, det går liksom inte att skaka av sig något sådant och tro att man inte blir berörd något mer.
Hur jag än gör så blir jag inte lämnad ifred.

Har ingen ork till något och jag har inget tålamod.

Eftersom jag känner mig såhär så är jag otrevlig, jag är otrevlig mot mina närmsta. Blev förbannad på min mor igår i telefon och lade på i hennes öra, vilket gjorde att jag själv blev otroligt ledsen för mitt beteende.
Men jag vet inte hur jag ska hantera detta.

Var finns Ghostbusters när man behöver dom?

Någon annan.

Kategori: Vardagen

Jag bär just nu på någon annans känslor.
Det är inte jag som är ledsen, jag bara känner ledsamheten inuti, men det är inte mitt hjärta som gråter.
Den personen som gråter via mig måste få ro.

Jag orkar inte bära detta tunga ok som inte är mitt.
Det måste ta slut nu.

Spöken, andar, gastar, själar: ni måste ut ur mitt hus.


Och för er som tycker att jag är helknäpp. Kom hem till mig och säg mig att detta hus är tomt, I dare you.
Vi är just nu överbefolkade här, vi är två stycken som bor här, men vi är alldeles för många som trängs just nu.

Ledsamheten gör att jag lyssnar på Nightwish, all day, all night, det är sån musik som passar när det gör ont inuti.