När jag är på jobbet så mår jag bra igen. Då är jag gamla Mija. Den glada, skrattiga, positiva Mija.
Det återstår att se hur det blir när jag kommer hem ikväll. Jag har ju varit hemma sjuk i två dagar, så jag vet ju inte hur det blir om man är borta hemifrån en längre tid. Ligger känslorna kvar och väntar där hemma?

Som jag mår nu så är det som att inget har hänt faktiskt. Jag har fått upp ångan igen, jag mår bra och människorna runt om mig är bra, känner ingen frustration så och tålamodet håller.

Verkligen skumt detta.