Just nu har jag en period i mitt liv där jag knappt har huvudet på plats på kroppen. Jag har enormt mycket att tänka på på jobbet. Det är tufft att starta upp en förskoleavdelning. Det är ny personal, ny barngrupp, nya lokaler och en oändlig ström av vikarier som gör att ingenting går smidigt just nu.
Jag har fått liknande symptom på magkatarr som jag hade 2007-2008 när jag var med och startade upp två avdelningar på en annan förskola.
Skillnaden då och nu är att förra gången var jag singel, yngre och hade bara mig själv att tänka på.
I dagsläget försöker jag balansera mitt privatliv med sambo och tvååring hemma så att inget ska försummas pga jobbet.

Inget känns lätt eller flytande just nu. Jag är virrig, trött, irriterad och framförallt stressad.
Men jag intalar mig varje måndag att klarar jag bara mig igenom veckan så överlever jag allt och vi är snäppet närmre lättare tider. Jag biter ihop på arbetstid och försöker slappna av först när Embla somnat. Då kan jag låta stresstårarna rinna om det behövs lätta på trycket.

Helgen som var, var dock alldeles underbar. I fredags jobbade jag extra, for från jobbet vid två och handlade lite presenter. Det var middag hos familjen på kvällen för att fira mammas födelsedag. Lördagen bestod av storhandling, slappande och middag med tillhörande drinkar på kvällen med massa vänner. En helt fantastisk kväll med massor av skratt!
Aningens bakis i söndags var jag iväg på en namngivningsceremoni med massa gofika och trevligt sällskap. På kvällen fick jag hem en trött Embla som varit i Timrå och hälsat på sin farmor. Vi gosade bort kvällen och sen var det läggdags för hela familjen.

Nu kör jag på denna vecka utan att ems stanna upp för att känna tröttheten.

Det blir bra i slutändan. Jag måste tro på det.

Phew.....