Jag har världens jobbigaste och äckligaste inflammation i höger axel. Det molar och värker och stelnar. Satt och tänkte på det på väg till jobbet imorse, vilken otroligt jobbig kropp jag har. Den är alltid trasig någonstans. Det är inte rättvist, alla andra verkar ha så funktionell kropp och har aldrig konstiga krämpor. Varför är min kropp så dålig att den är redan över förbrukningsdatum när jag är 26 år gammal?
Fatta vilken skruppeltant jag kommer bli när jag är gammal. Haha! Rullstol, syrgas och benskörhet - here I come. :P

Nåväl. Det var en liten chock att komma tillbaka till jobbet idag, efter en veckas ledighet. Det är ju verkligen saker som gått åt h*lvete tokigt här. Jag förstår inte alls hur man tänkt när man påstått sig vara så fantastiskt bra på receptionistjobbet med sen har gjort ett sådant töntigt (men ack så jobbigt) fel, en hel jäkla dag?!
Så vi får se om jag har skillsen nog att rätta till det här, annars vet jag inte riktigt.
Men chefen var så glad imorse att jag var tillbaka att han började muta mig med att köpa ny datorskärm och grejer. Haha! Låter ju inte helt fel att få en 22 tums skärm istället för den här miniplutten jag har nu.
Om han fortsätter med detta jättegia humöret så ska jag fråga om ett nytt tangentbord också. ;)

Näe, så nu återstår tusen år av pappersvändande, datorknappande och telefonsvarande, jobbet blir inte färdigt av sig självt här, trots att man önskar det ibland. ;)
Men det är skönt att vara tillbaka, konstigt nog.

Över och ut!