Jag har lite sorg i hjärtat idag. Jag har insett att Embla inte vill bli ammad mer.
Har väl förstått att jag inte har så mycket kvar och vi har haft brottningsmatcher de senaste dagarna när jag försökt amma.
Hon vill verkligen inte!

För Embla är det absolut inte någon fara, det blir ersättning, smakportioner och gröt istället.
Jag kunde amma i 5 månader iallafall, alltid nåt?
Det är mer jag som har svårt med den separationen än Embla. Vi har ändå successivt minskat med amningen men ändå. Svårt att sluta helt tycker jag.

Men visst, finns det inte så finns det liksom inte.

Så nu sitter jag och tröstäter en Daim för mig själv.
Synd om mig. :P



Mammas älskling blir bara större och större och mamman hänger inte med. Åh, suck!