Nu är det ungefär en vecka sedan jag sovit ordentligt. Eller nej, det är fan mer. En vecka och två dagar tror jag. Det går absolut inte i denna värme och både jag och Embla lider. Hon vaknar tretusen ggr om nätterna och har svårt att somna om. Det leder till att jag är uppe, ännu längre.
Har huvudvärk varje dag, är trött och bitsk. Humöret är sämst.

Till råga på allt så har Embla börjat ledsna på att ha semester. Hon är grovt understimulerad och det leder till att hon letar konflikter hela tiden. Det skriks, spottas, slåss och gud vet vad. Jag försöker så gott jag kan att välja mina krig och resonera oss ur det mesta men jäklars vad det är jobbigt och tar energi.
Jag försöker att hitta på roliga saker varje dag, allt för att inte bara "sitta av tiden" och göra dagarna ännu tråkigare.
Vi badar, cyklar, är ute och leker på lekplatsen, åker och handlar, promenerar och allt däremellan.
Nu känner jag mig helt slutkörd. Jag orkar inte hålla humöret uppe och planera varje dag och sen försöka undvika dessa bråk varje dag.
Det är sannerligen inte lätt att vara ensam alla gånger.

Sen gnager annat som jag borde tagit upp direkt men eftersom jag inte gjorde det så ligger det bara där och växer obehagligt.
Jag pallar liksom inte heller. Det är säkert skitsaker men jag kan ändå inte låta bli att undra och fundera själv.
Äh. Dessa jävla tankar.

Jag skulle behöva en hel jävla vecka där jag inte pratar med någon, är helt ensam och bara får sova. Sova, sova, sova.

Jag är inte ofta surig, oerhört sällan faktiskt. Men nu kan jag erkänna att jag är surare än citron. Det är nästan så jag fräser. Och det är illa.

Nu ger jag mig med mitt gift. Jag infekterar andra.

Adjö för en stund.