Denna jäkla tanketornadon....
Kategori: Vardagen
Träningseufori. Jag behöver mer. Jag vill ha träningsvärk varje dag. Jag måste röra på mig. Nu.
Musiken. Alla känslor förmedlas genom melodin. Texterna. Jag vet ju vad du sjunger om. Jag känner det du skrivit. Jag både plågas och njuter. Det är en gnutta sanning. Mitt i allt.
Jag oroar mig. Har jag läst av situationen som den är eller har jag skapat mig en egen illusion?
Vad ska jag göra av alla dessa känslostormar? Kan jag detta? Är jag den jag sagt att jag är? Är jag den jag vill vara? Trivs du?
Gör jag allt för dig? Gör jag allt för mig?
Vad är det för klump i halsen som hotar att göra ögonen tårfyllda?
Behöver jag känna denna ångest? Vad händer när jag inte är där? Gör du allt för henne?
Är hon din prio ett? Är hon min prio ett? Gör jag allt jag kan och borde? Gör jag rätt?
Känner du mig? Vill du känna mig?
Jag vill vara nära. Jag vill tro. Jag vill veta. Jag vill planera. Jag vill skratta. Jag vill kunna stå rakryggad.
Jag vill ha roligt. Jag vill vara allvarlig. Jag vill vara klipsk.
Jag vill vara Hon. Pirr i magen. Leenden. Ögonblicken. Vetskapen.
Jag måste träna mer. Jag måste träna på mycket. Jag måste resa mig igen. Stå stadigare än någonsin tidigare.
Jag ska bli Hon. För mig själv.
Jag saknar dig. Varje gång utan dig. Mitt kött och blod. Jag ska göra allt för dig.
Jag saknar. Punkt. Många.
Vad behövs ändras på? Vad är bestående? Vad kan jag ge upp? Vad är det jag ska släppa? Vad är värt att slåss för?
Du. Hon. Ni.
Jag tänker alldeles för mycket.....
