~MIJAUZ~

Vi har en tuff period nu jag och Embla. Vet inte om det är tvåårsfasen som är igång eller om det är något annat bakomliggande. Men just nu så har vi konflikter tretusen ggr om dagen här hemma. Embla är arg, ledsen, skrikig, slåss, halvdöv och allmänt på krigsstigen hela tiden.

Det är såååå prövande för tålamodet och igår brast det för mig, jag var tvungen att gå ifrån lite och gråta en skvätt för att släppa på trycket lite. Sen var det bara att resa sig och köra på samma spår.

Jag försöker att vara pedagogisk, resonera ur konflikterna istället för att ryta och vara arg.

Men det är oerhört jobbigt till och från.

Hoppas den här stormen rids ut väldigt snart.

 

Är helt slut idag, sömnen har blivit lite lidande också med sena nattningar och tidiga mornar.

Försöker skapa rutin och regler bäst jag kan, för att få en så stabil tillvaro för Embla som möjligt. Även för mig själv för att jag trivs bäst så.

Så just nu känns det lite motigt, men jag vet om att det blir bättre och lättare. Man ska bara se till att vara konsekvent och se till att Embla känner sig trygg och får ur sig allt hon behöver få ur sig.

Att vara ensamstående är inte alltid lätt. Men men, det funkar. Det får det göra.

 

Annars så är jag asless på vädret. Var är min sommar? Det regnar, åskar och blåser som att det vore höst. Man blir ju så trött och seg av vädret! Det är inte skoj för ungen heller att behöva bli påbyltad jacka så fort vi ska ut.

 

Idag är en såndär halvbra dag. Vi har varit ute och hoppat i vattenpölar och varit upp och handlat. Embla älskar att handla. Haha!

Sen har jag fått städhjälp av Embla när jag storstädade och nu är hon hos sin mormor en sväng för att jag ska få lite avlastning och ensamtid. Jag kände faktiskt att jag behövde det. Det måste man väl få ibland?

 

Ska kasta mig in i duschen strax. Känner mig smutsig efter att gå omkring klibbig av det här kvava vädret.

Imorgon är en ny dag, vi får se vad jag och Embla hittar på då.

Hon må vara en handfull ibland, men jag vill inte vara utan henne. Har redan klump i magen för att hon ska tillbaka till sin pappa på tisdag eftermiddag.

Jag vill ha henne hos mig. Jag tar dessa tretusen konflikter hellre än att vara utan henne.

 

Usch. Deppigt inlägg. Men det är lite den sinnesstämningen just nu.

Får hoppas det går uppåt snart. Så vi får vara lite glada och skriva lite glada inlägg.

 

Nu ska jag ta dagens hundrade kopp kaffe.

 

Toodels.