Ja det här med att få ihop det som deltidsförälder är inte lätt. Det jag tänker på är faktumet att den andra parten inte prioriterar som jag önskar.
I mitt stilla sinne anser jag att man ska lägga fokus på sitt 2,5-åriga barn, speciellt med tanke på barnets ringa ålder och även att man faktiskt valt att skaffa barn.
Jag tycker inte att det är varken legitimt eller befogat att först nu börja tänka på att klättra i karriärsstegen. Där det betyder att en chefsposition i en annan kommun ska komma före vårdnaden om sitt enda barn.

Men jag kanske är ologisk och irrationell som erbjuder mig att ha dottern hos mig i veckorna och sen ha delad vårdnad varannan helg? Jag har sådana arbetstider att jag kan både lämna och hämta Embla utan att hon ska behöva gå mördarpass på förskolan. Men detta nekades direkt.
Vi ska splitta på veckorna trots att detta betyder att Embla vissa dagar ska börja innan sju på morgonen och gå till sena eftermiddagen bara för att han vill ha lite tid med henne om kvällarna.
Detta anser inte jag är att se till barnets bästa.
Hellre kortare dagar på förskolan och trygghet i kontinuitet i att sova i samma säng och hem i veckorna.

Jag kan bli tokig på detta. När jag blev mamma så blev den rollen viktigast och prio ett, alltid.
Det är inte en statusgrej för mig, att vara förälder. Det är en livsstil.
Men här är det solklart för mig att den andra parten tänker egoistiskt och vill dela veckorna endast av principsak.
Näe detta kommer vara starten på ett krig känns det som.
Jag använder näbbar och klor för att min unge ska få en trygg tillvaro. Hennes välmående går före allt. Punkt.

Så. Nu har jag fått spy ur mig lite mellan tvättstugepassen. Fasiken vad livet ska vara knöligt ibland.....